Sliter som faen meg å konsekvent føle meg mislykket. Har akademisk utdannelse, men føler meg verken verdsatt på jobb eller noe annet sted - bortsett fra hos kjæresten min. Dessverre er det hun som får merke konsekvensene. Noen ganger blir jeg helt psycho og rasende på alt og alle rundt meg, noe som de gangene det har skjedd har vært henne.
Dette bunner mye i at jeg hadde det kjempebra da jeg jobbet med henne, men etter det har det bare vært en evig søken etter å passe inn og være god nok, uten resultat. Hater at jeg ble frosset ut og løyet til av vår daværende sjef.
Har tidligere i livet også slitt en del med depresjon og dystre tanker, men nå burde det jo være min tur til å ha livet på stell, noe jeg aldri har hatt. Har også blitt 33 år og fortsatt ikke funnet min plass, og jeg må gjøre noe, for disse anfallene er jævlige og kan ikke fortsette. Jeg hater hver eneste del av meg selv etter at det lørdag gikk så langt at politiet ble involvert. Jeg kan ikke ha det sånn. Hjelp?
Jag känner mig väldigt igen i vad du skriver.
Jag gick ofta sådana i yngre ålder (jag är 35 i år)
Ju äldre jag blev, desto mindre sådana anfall får jag. Men det tror jag mycket har att göra med att jag bad om hjälp av psykolog/teraput så jag fick små små verktyg som jag fick jobba hårt med mig själv för att lära.
Första delen är seff att försöka avlägsna dig ifra situationen når du känner att det börjar ticka inom dig.
Jag vet att det är oerhört vanskeligt men du har en god självinsikt så du är redan på en god väg (även om det kanske inte føles så!)
På svensk finns ett talesätt som lyder: Bedre att fly, enn illa fäkta. Vilket översätts som bedre att gå än att göra skada (både inom dig själv och/eller andra)
Kan du ikke avlägsna dig från en situation, sätt dig ner, slut ögonen och ser foran dig en firkant. Varje hjørne i firkanten, så trekker du pusten och fyll lungorna med luft samtidigt som du fortsatt visualiserar firkanten. Hvis det är vanskligt att se mentalt, finn något i din omgivning som har den formen.
Detta sänker fight or flight responsen i huvudet, får ner din puls och kroppen får nok luft. Det kan ta en stund innan man får det till, speciellt i situationer där man lätt ’klinkar’. Men öva når du är i en god sinnesstämning och få in en form av rutine på det, så kommer det automatiskt når du blir sinna/irritert.
Jag rekommenderar likavel att be om hjälp hos en terapeut (tror dom flesta kommuner här i Norge har gratis terapi hvis du spørr om det hos fastlege eller kommunen.
Jag blev nettop diagnostiserad med ADHD så skjønner ju att mycket av det kommer därifrån nå i etterkant men det hjälpte ju inte mig förr.
Några sjukdomar i släkten och/eller trauma i barndomen kan ju också ställa för det för dig så råder ändå att uppsöka hjälp.
Tja, det er vel mest mine egne forventninger. Jeg hadde alle muligheter, jeg er ikke noe løvetannbarn som har vokst opp mot alle odds. Likevel har jeg fortsatt ikke en fast jobb som vil ha meg.
Første (og mange ganger det vanskeligste) steget er å innrømme for seg selv at man har et problem/ sliter med noe såpass at det trengs å bli løst. Samtidig har du åpnet deg opp her og forteller at du er mer enn gjerne villig til å få løst dette. Så gi deg en klapp på skulderen for dette.
Jeg liker veldig godt å buke denne metaforen:
Se for deg en brusflaske. Korken symboliserer sinnet, alt innholdet i flaska er vonde/såre/smertefulle følelser.
Det er sunt at brus korken etterhvert kommer av slik at man får kontakt med det faktiske innholdet (grunnene til usterk tekst du har det vondt).
Ofte ser man at probleme stammer helt tilbake til barndommen.
Jeg ville anbefalt deg:
Være såpass åpen med kjæresten din slik som du har vært her.
Kvinner trenger sårt å bli møtt emosjonelt.
Ta en skikkelig gransking i deg selv. Hvor stammer dette eeegentlig fra? Hvorfor får du disse tankene om deg selv? Har du satt målestokken din for høyt? Osv…
Gå i terapi, f.eks. til en psykolog. Da har du en lytter, veileder, en venn og en problemløser + mer.
Jo raskere du kommer deg inn til behandling jo bedre er det for deg og de rundt deg.
Hverken du eller kjæresten din skal gå rundt å ha det slik.
Alt ordner seg, så lenge man vil det sterkt nok :-)
Masse lykke til!