m liten brukade jag titta upp i himlen, lära mig drömma mig bort
Som liten brukade jag titta ut över vattnet, lära mig drömma bort
Jag lärde mig gå, springa fort, skingra mina tankar.
Jag lärde mig göra upp olika strategier för att hålla ihop mig själv i olika sammanhang,
Klara utav min vardag, för att prestera perfekt iallting jag ställdes framför . Jag var duktig i skolan, till jag sluta att gå dit.
Utåt sett var jag det friska " livliga glada barnet" ja, jag var, är frisk,
Utåt sett var jag stark, självsäker, glad, framåt…. Inom mig…
Jag visste att jag var annorlunda!
Jag var rädd, jag visste inte varför jag hade så starka känslor…
Bara för att man inte säger någonting behöver det inte, inte vara någonting som är fel. Jag kände såna skuldkänslor, sån skam för att jag var så olik mina vänner. Jag hade svårt med vänner, inte att få vänner men jag bytte ofta vänner för att de blev tråkiga och vissa hade problem med min starka personlighet.
Någonstans i tonåren förstod jag att det var ADHD jag hade och att det var därifrän mina överdrivna känslor kom ifrån, även om det var mycket jag inte kunde få logiskt. Inget gjorde mig då så ont, frustrerad, som min personlighet de gänger jag blev missförstådd, missuppfattadd, falsk anklagad, när jag gjorde eller antog att jag gjort någon ledsen.
Jag har alltid varit komplicerad men väldigt omtänksam och har sett bakom och det bästa i varje människa jag mött. Jag har alltid älskat mitt liv och jag drömde som 15åring och som jag gjorde som 5 åring. Jag mötte annorunda ungdomar som var lika/olika speciella som mig själv och vi flydde tillsammans bort från våra förstärkta känslor även om det ibland var på olika sätt, men vi fick vara olika varandra och ändå vara okej…
Jag minns att jag önskade när jag var liten att jag visste varför jag hade så mycket spring i benen och mycket starka känslor i min kropp! Det var så jag lärde mig att drömma…
har ofta svårt med ADHD personligheter eftersom vi är starka i vår attityd och i våra åsikter och inte fäljer strömmen och då vänder de oss ryggen. Jag har inte svårt med människor men många har svårt med mig dock ibland så glömmer jag av att fråga saker inte för att jag inte vill men för att jag är för inne i mina tankar