Ångest
Jag vaknar nedstämd och utan energi,
Jag vaknar utan att kunna känna glädje.
Jag ligger där helt utan mening,
Jag ligger där utan ork eller lust att ta mig upp.
Jag känner ångesten som trycker i bröstet.
Jag känner att jag inte kan hantera denna smärta.
Jag tycker det inte finns någon mening med att existera,
Jag tycker att jag inte är värd någonting.
Jag orkar inte att se mig själv i spegeln,
Jag hatar mig själv bara mer och mer.
Jag önskar inget mer än att blunda och försvinna,
Jag önskar inget mer än att bara slippa smärtan.
Jag saknar att inte kunna känna mig lycklig,
Jag saknar att inte mer kunna drömma.
Jag orkar inte leva så här men vet ingen lösning,
Jag orkar inte leva om det aldrig tar slut.
Jag vill innerst inne leva lyckligt,
Jag vill samtidigt också bara dö.
Jag hör i mitt huvud att dom säger att jag är sjuk,
Jag hör i mitt huvud att dom säger att jag är deprimerad.
Jag vet ändå att jag känner mig som jag nästan alltid känt,
Jag vet ändå att jag känner mig förtvivlad och förlorad.
Jag somnar tillslut och får vila en stund,
Jag somnar men vet att strax börjar alla tankar om igen.
Jag vaknar och allt är som i går